onsdag 19 december 2012

En bar på fel ställe...

Intet ont anande tog jag igår med en proteinbar till jobbets personalrum vid 10-rasten... Skulle jag kanske inte gjort?! Eller?!

Provocerande!


Frågorna börjar hagla:
-Bantar du?
-Är det där vit choklad?
-Det där ser gott ut, vad är det?
-Vad äter du på?

Jag försöker hålla aldrig göra mig märkvärdig med min mat, eller kommentera andras matval/matvanor/ovanor. Men det är inget som hindrar andra från att lägga näsan i blöt om min mat...

Jag svarar:
-Nä, det är inte vit choklad, det är yoghurt på utsidan,
-Det är en proteinbar
-Nä, jag bantar inte, men försöker bara hålla koll hur mycket och vad jag får i mig
-Jag brukar äta en bar om dagen, just idag valde jag att äta den vid denna tiden istället för senare.


Sedan kommer det ovälkommna råd om att för mycket protein är inte bra för njurarna och annat matnyttigt som jag borde få reda på.

Vår idrottlärare (som i övrigt  inte blandar sig i samtalet) uttrycker att den personligen känner sig lite trött och sliten för att det bara är någon dag till kvar att undervisa denna termin (stackaren har och har haft några tuffa förkylningar på rad), får den klämkäcka kommentaren att "-du som är så ung ska väl orka med det"! Varpå jag och någon annan säger att åldern har ju inte med det att göra. Det är ju snarare ens kondition och hur pass tränad man är som avgör. Då blir det surt!



Av någon anledning halkar sen diskutionen in på träning som inte längre kan utföras av alla möjliga skäl och personliga skador. Så det är därför vissa har lite mer vikt än de vill (att de under den korta tid jag äter min bar stoppat i sig ett antal pepparkakor och nån frukt, kan ju inte spela nån roll för figuren, eller?).
Att den träning man inte längre kan utföra beskrivs som att slå kullebyttor och volter mm... Hmmm... Motionscykel någon? Crosstrainer? Gång på löpband? Promenad i det fria?
Helt enkelt äta mindre? Valde här att hålla min trut stängd.... Nåt man får göra rätt ofta för att inte få problem i största allmänhet...

Tala är silver, tiga är guld.
Nåt jag gärna skriver under på :-)



Har glömt vad denna donna heter, men hon jobbar på sin form i alla fall :-)


Nåja, min bar var god i alla fall. Men tänk så mycket känslor en sån liten oskyldig pryl kan väcka i ett rum med folk!

När arbetsdagen var slut kände jag mig rätt mör i min vaccinerade arm, smått trött av min envist sega förkylning så jag skippade att gyma igår. Får se hur ork och lust ser ut idag.

Ha en bra onsdag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar